Nu har media kommit på att vi har pedofiler på våra dagis. Grattis till den insikten! Att Alexs blogg skulle behövas för att ni skulle förstå det.
Aftonbladet, Dagens Nyheter, Kvällsposten, Expressen, SvD, TT, GT, HD, Dagen, Nyhetskanalen,
Jag skulle bli förvånad om andelen pedofiler är mindre än 10% i yrken med barn. (3-5% har pedofil läggning. Dessa dras såklart till jobb med barn i högre utsträckning än andra dras till ett jobb som kräver högskola, men ger skitlön.)
För att vara tydlig: Jag pratar om individer med pedofil läggning. Förövare (alt. barnskändare) kallas personer som begår brott.
Ska pedofiler jobba med barn?
Mitt svar på den frågan är ett rungande JA!
Varför?
För att det är alla till gagn, pedofiler, barn och därmed samhället i stort.
För att försöka förklara mina tankar ska jag använda mig av Åsas utmärkta liknalse med choklad. (Den är utmärkt för den visar hur hon tänker, även om jag anser att hon tänker grymt illa. Den hittar ni här.)
På samma sätt som om man försöker gå ner i vikt men har en massa choklad hemma.
Har du choklad hemma ökar riskerna för att du ska äta upp den också, du blir frestad och till sist klarar du inte att hålla emot längre.
Det mänskliga psyket fungerar för det mesta på samma sätt i alla situationer, och blir man frestad tillräckligt länge kan man till sist inte säga nej eller hejda sig.
Här missas två viktiga saker.
1) Motivationen att avhålla sig från choklad resp. sex med barn.
I fallet med choklad är motivationen viktnedgång. Den motivationen är för majoriteten för svag för att kunna motstå ett choklad som ligger där.
Byt ut viktnedgång mot allergi och du får en helt annan motivation.
Min son är mjölkallergiker. Han lever i ett hem där det finns mjölkchoklad, alltid. Han vet var den finns, han vet hur gott det är. Inte en gång rör han den!
Det är inte värt att bli sjuk för.
Då tar vi lite fiction. Barnet du håller av, mår dåligt om du äter choklad.
Hur svårt skulle det då vara att avstå?
Om du hade varit pedofil, hur svårt skulle det vara att ”hålla fingrarna i styr” för att inte riskera att barnet upplever obehag? Skulle du riskera andras väl för din sexualitets utlevnad eller skulle du hitta alternativa sätt att leva med din sexualitet?
2) Sockersug är grunden till att den där chokladen blir allt för tuff att motstå. Sockernivån i blodet går att hålla i schack genom att äta regelbundet och bra. Därmed minskar risken att man faller för frestelsen.
Låter du bli att äta helt lär du snart stå på statoil för att köpa den choklad du inte längre kan vara utan.
Påsamma sätt hålls sexuell frustration i schack om du har tillgång till ”nyttig mat” (och onani). Den ”nyttiga maten” får Alex (o alla andra pedofiler) i dagisyrkets normala arbetsuppgifter.
Barn finns överallt, i reklamen på tv’n, bland släkt och vänner, ute på gården.. Pedofiler kan alltså inte undgå barn, därvid måste känslorna hanteras på ett sätt som inte är på barnens bekostnad.
Att säga att de som tänder på barn inte ska vara i närheten av barn handlar inte om en häxjakt , det handlar om att skydda barnen.
Att döma en individ som ”potentiell förövare” och oförmögen att välja sina handlingar i närheten av ”lockelser” enkom på dennes sexualitet är häxjakt.
För ibland måste man göra val, om när valet står mellan en som har en förhöjd risk att göra illa ett barn och ett barn, då väljer jag alltid barnet.
Det är mänskligt att sätta barnen i först rummet. Det gör vi alla, så även jag.
Läser du det här inlägget, i 3 delar, av Alex så ser du hur han, innan han förstod hur han skulle hantera sin läggning, valde att sätta barnens väl före sitt eget liv.
Jag anser att peddohysterin är samhällsfarlig och det är barnen som betalar prisen i många olika former, där bara en form är övergrepp av individer som knäckts att stigmat.
Vi är alla hjärntvättade av medias missbruk av ordet pedofil.
Jag har också varit peddofob.
Därför vill jag be Er alla där ute:
Lägg era känslor åt sidan och tänk till!
Inte en gång, inte två utan många, många gånger. Ni måste förbi den där hjärntvätten, som media utsatt oss alla för.
Vad och vem tjänar på häxjakten av pedofiler?!
Tänk till, för barnens skull!
Jag kan säga som så här.
Jag vill INTE att pedofiler ska jobba med barn.
Jag har barn.
Har du?
Som det framgår i texten så är jag mamma, ja.
Så enig så enig!
hej vännen! Kul o se dig.:D
Hur har du det?
Jag skulle jämföra det med en arbetsplats dit frun går. På arbetsplatsen finns det mängder av heterosexuella män som väntar på att våldta henne. Ungefär lika sannolikt som att en pedofil våldför sig på barn på sin arbetsplats.
Precis.:)
Åke: det där var, om du ursäktar, en riktigt värdelös jämförelse… En våldtäktsman fruktas ju inte för att han är en vuxen man med sexuella drifter i sig. Allt handlar om uppsåt, vad du menar att göra, vad dina drifter driver dig till. Om din fru istället arbetade på ett ställe fullt med män som bevisligen gått över den fina gränsen och någon gång våldfört sig sexuellt mot kvinnor och njutit av det, då skulle du nog inte vara lika lugn.
Detsamma gäller pedofiler. Jag är inte orolig över att lämna mina barn med vuxna män som jobbar på ett dagis i allmänhet, men om denne man var en man som bevisligen dras sexuellt och emotionellt till barn då skulle jag inte vilja ha honom i närheten av mina. Inte för att jag förringar deras människorvärde då deras sexuella läggning egentligen inte säger så mycket om deras person i övrigt: jag säger inte att de inte får existera. Arbeta gärna ute i samhället och fortsätt praktisera er självkontroll och integrera er i ett mycket dömande samhälle så gott det går… men jag måste få välja vems händer jag vill lägga mitt barns liv i.
Det är en kränkning mot alla föräldrar som hårt håller sina barn i handen när dom går över gatan, som följer de exakta säkerhetsföreskrifterna när de ska spänna fast barnen i en bil och som alltid har balkongdörren öppen mot gården när barnen leker där, att man i ”hemlighet” försätter barnen i sån risk. Som förälder måste ju jag kunna lita på dig. Sen så kan jag mycket väl tro på att det finns de pedofiler som KAN kontrollera sig – jag VILL iallafall tro att de alla inte är tickande bomber – men det faktum att vi alla är människor som vet hur det är att ibland brista i sin självkontroll gör att jag aldrig skulle kunna slappna av. Så länge du är mannen som sköter om mina barn när jag inte är där så ska den risken inte finnas alls.
Jag är ledsen, jag försöker verkligen förstå; jag är annars en mycket vidsynt människa som kan acceptera allt som en teori… Men detta förstår jag bara inte. Jag ser helt enkelt inte hur det här skulle kunna funka.
Tack för att du visade mig ditt inlägg. När jag funderade över det där med om pedofiler ska få jobba på dagis eller ej snurrade mina tankar även kring ”det förbjudna”. Änniskans psyke är en märklig sak. Jag tänker som så att pedofiler utan ”naturlig” tillgång till barn säkert söker sig till barn på ett mer destruktivt och desperat sätt. Men jag vet inte. Det är en svår fråga. En oerhört svår fråga. Nu blev jag sugen på choklad!
”Jag tänker som så att pedofiler utan “naturlig” tillgång till barn säkert söker sig till barn på ett mer destruktivt och desperat sätt. ”
Du imponerar! Så kul att möta någon som tänker efter. Det är vi inte vana vid i dessa debatter.
Precis så tänker jag oxå. Då ser jag framför mig ett barn i släkt/vänskapsskaran som får sätta kroppen till. För nog måste det vara lättare att komma fysiskt nära ett barn du känner privat än i yrket? Där finns ingen annan personal med ögon på om något ser skumt ut….
Det är en av många effekter jag ser av hysterin som råder kring pedofiler.
Ju mer man tänker i det här ju mer förfasar man över vad samhällets stigmatisering ställer till med. Jag är helt säker på att det skadar _långt_ många fler barn än pedofila förövare gör tillsammans.
När man skriver om detta så heter det att man inte ser ”till barnens bästa”, från ”motståndarna”. Jag har gång på annan försökt få någon att förklara hur ”hata så mycket det bara går” gör saker bättre av dom där, utan att få något svar alls….
Jag skulle nästan skriva ett inlägg om vad det är jag anser stigmatiseringen skapar, hur det slår _hårt_, mot barnen *funderar*
Hoppas chokladen smakade;)
Är du pedofil själv, många som blir utsatta som små blir själva förövare eller skyddar sin förövare, i detta fall har förövaren lyckats med dig rätt bra.
Åh, räknade du ut det själv?
Först när jag började blogga sexualpolitiskt, talade jag i ”egen sak” i sexköpslagen. Sen va jag nekrofil när jag skrev inlägget Lisa. Strax därefter zoofil. Och nu pedofil alltså.
Kan det va så att jag säljer sex till ungdjurs-kadaver, så får ni rätt allihop?;P
Den metoden för att försöka skrämma mig, med mina obekväma åsikter, till tystnad funkar inte här. Sorry.
Lycka till någon annanstans.
Jag vill inte att någon pedofil ska jobba på dagis med mitt barn. Tyvärr kan man inte garantera att något sådant inte händer eller kommer hända. Men en person som kanske jobbar med mitt barn och tex skulle bli kär i det eller njuta av att krama det på ett sätt som inte är platoniskt skulle bara vara FÖR vidrigt!! Fy fan. Även om mitt barn inte skulle utsättas för ett övergrepp så mår jag illa av bara tanken.
Okey om en 5 åring är kär i min dotter på 2½. Det är INTE okey att en vuxen människa är det.
Jag är nöjd om min son behandlas med värme från personal. Vad dom sen känner, tänker eller fantiserar om mitt barn berör mig inte det minsta.
Såklart har även du rätt till dina känslor, dina känslor är ditt problem:)
Så länge du inte låter det gå ut över annan.
barn behöver kramar, barn behöver närhet/kärlek. även om den vuxne kanske njuter av det på ett lite annat sett så är det bra för barnet sålänge det inte leder till övergrepp. jag växte upp i en steril(anti-närhet) miljö där kramar(+förlåt ordet) var något som användes i ordentligt skämmas syfte för att få en att sluta bråka/busa/leka så fort minsta lilla olycka hände. vad kan dessa kramar ha lett till? att man slutade leka ja, man gick till en dator och där har jag suttit dygnet runt det senaste årtiondet.
Jag beklagar din uppväxt, sånt brukar sätta spår..
Kramar, närhet och att bli sedd och bekräftad är mycket viktiga ingidienser i vårt liv ja.
alltså.. usch vad hemskt det här är. tänk er en kvinna som jobbar på samma plats som heterosexuella män, ve och fasa. hon måste bli utsatt för sexuella övergrepp dagligen :S
håller med dig helt ninni, tror jag, sålänge barnen blir behandlade väl så får dagispersonalen tända på vad de vill, eller ha vilka åsikter de vill, det enda jag skulle bli ”rädd” över var om personalen var vänsterextremister eller liknande (AFA/djurens befrielsefront mm som begår de flesta mordbränder, gruppmisshandlingar osv i sverige).
Tack:)
Jadå, det finns många skadliga beteenden/saker som barn kan råka ut för på dagis.
Tänk att folk kan hetsa upp sig för vad någon annan tänker om barnen.
Hoppas att det blir fler pedofiler
på alla dagis, för då blir vi pedofiler
glada, för vi vill också bli inräknade
i samhället.
Vi vill också vara lika accepterade
som alla andra människor.
Jag är en pedofil som lever i celibat
och fortsätta i samma bana.
Gillar ej barnporr eller sexuella
övergrepp på barn och gillar inte
när barn far illa.
Självklart ska dom inte jobba med barn. Dom är inte intresserade av barnet som person hur mycket det än intellektualliseras.
Du talar av erfarenhet?
”Som man känner sig själv känner man andra”, finns det ett ordspråk som lyder.
Jag antar då att du inte är intresserad av de individer, som tilltalar din preferens, som personer?
Har jag fel i min slutsats, så får du mer gärna upplysa mig hur du kommer fram till att pedofiler, som grupp, inte är ”intresserade av barnet som person”.
Mina slutsatser och åsikter om pedofiler bygger just på ”som jag känner mig själv känner jag andra”
Jag skulle inte leva ut min sexualitet på ett sätt som riskerar skada annan. Inte heller skulle de människor jag känner runt mig göra detta.
Skulle du?
Anonym
Som vuxensexuella med qvinnsen alltså, bara de har rejäla rattar och kan dammsuga så duger de.
Som du ser är vi inte så märkvärdiga, vi män är alla rätt lika.
Jag har länge funderat i banorna kring att det måste finnas en mängd personer som är pedofiler men aldrig begår några brott, varken i form av övergrepp de själva utför eller genoma att titta på barnporr (som T som kommenterat ovan). Nu när fler och fler (inklusive jag) har fått höra om Alex blogg osv så känns det ju som att mina tankar har blivit bekräftade. Jag har visserligen inga barn själv men jag tänker ändå säga vad jag tycker. Generellt tycker jag att man inte kan gå runt och oroa sig för vad andra människor TÄNKER för då hade man nog blivit galen. Då kan man ju oroa sig för en mängd olika saker som dagispersonal potentiellt kan tänka (barnmisshandel, mord etc etc). Däremot skulle jag säkerligen bli orolig om en i dagispersonalen berättade att han/hon var pedofil. Bara ordet pedofil gör ju människor upprörda. Däremot har man ju inga garantier när det gäller något alls! Jag kan ju lika gärna bli mördad av en galning när jag går hem från jobbet idag. Jag tycker att man ska vara uppmärksam men man kan inte gå runt och oroa sig hela tiden. Hur ska vi någonsin kunna hindra personer med läggningen pedofili från att jobba med barn? Utdrag ur brottsregistret visar ju inte vad vi tänker på men aldrig gör.
Lite rörig och kluven kommentar, men ändå.
Välkommen Emma!
Nejdå, den var inte rörig eller kluven alls. Fullt förstålig och klar.
”Däremot skulle jag säkerligen bli orolig om en i dagispersonalen berättade att han/hon var pedofil.”
Det är helt förståligt och mänskligt. Vi är _alla_(alltså även de som blir pedofilerna själva) indoktrinerade med att pedofil betyder förövare. Det sitter _väldigt_ djupt präntat.
Första steget är att förståndsmässigt förstå det du kopplat (”måste finnas en mängd personer som är pedofiler men aldrig begår några brott”)
Det är starkt och imponerande av dig att ha tagit det steget _redan_. Fler och fler tar det steget just nu i samhället. Det märks redan stor skillnad ”där ute” mot när jag började prata om avvikande sexualiteter och prostituerade, kan det vara 2 år sen?
Nästa steg är att känslomässigt förstå att pedofiler inte är förövare, mer än vi andra är. Det steget har du inte tagit än, det kommer kanske. Känslor måste få ta den tid det tar att mogna fram.
Jag har själv tagit det känslomässiga steget, under tiden jag debatterat ämnet. (Alltså ganska nyligen)
Jag skulle idag _välja_ att lämna mitt barn i pedofilers omsorg, för att jag verkligen tror på att det _ökar_ chansen att mitt barns bästa tillgodoses. (Nu e mitt barn för stort, men om jag haft ett dagisbarn alltså.)
Tack Emma, förståndiga ord.
Ja pedofil = förövare är ju verkligen inpräntat i samhället. Det blir ju inte bättre av tabloidtidningar och deras rubriker! Jag hoppas verkligen att utvecklingen kommer att gå framåt i samhället så att personer som inser att de är pedofiler kan få det stöd de behöver för att lära sig att leva på ett sätt som inte skadar någon. Jag läste igår Alex berättelse om hur han insåg att han är pedofil och den berörde mig djupt. Jag började genast tänka på mina egna barn i framtiden och att det naturligtvis finns en sannolikhet att de har en annan läggning än heterosexualitet. Jag har aldrig varit speciellt intresserad av ”stämplar” på vad man är, men jag antar att det är väldigt annorlunda för de som faktiskt helt och hållet har en icke-heteroläggning (till skillnad från mig som är hetero åt det svagt bi-hållet ibland när det blir så)?! Hur ska jag då som förälder kunna stötta mitt barn på bästa sätt om jag bara känner avsky? Det går ju inte.
Men som sagt, jag vill – och är – inte den typen av människa som går runt och oroar mig för allt som potentiellt skulle kunna hända och jag har ingen lust att ägna mig åt att döma andra människor. Det finns många många handlingar jag dömer och många brottslingar som jag inte tror kan anpassas till samhället men skulle personer bli dömda för sina tankar och känslor skulle jag definitivt inte heller gå fri! Jag tror att det är otroligt viktigt att barn och ungdomar med problem känner tryggheten i att kunna söka stöd. Vem fan har lust att gå till skolsköterskan eller nån och säga ”jag är pedofil, vad ska jag göra för att leva ett bra och tryggt liv?”. Ingen, i dagens samhälle. Så vill inte jag ha det!
Väldigt intressant inlägg det här. Jag har aldrig riktigt sett den här typen av argument förut, och mycket riktigt är min första impuls att helt slå ifrån mig vad du skriver.
Men det kan jag ju inte göra så lättvindigt, det förstår jag efter ett tag. Jag har säkert lika många fördomar som andra människor, men jag försöker åtminstone ta till mig nya ideer. Jag ändrade tex fullständigt syn i sexköpsfrågan efter att ha kommit i kontakt med Isabella Lunds blogg. Därmed inte sagt att jag helt köper din tes, men jag ska ta den under betänkande. Man måste alltid kunna granska sina värderingar då och då för att se om dom håller måttet.
Jag ser dock en del problem med ditt resonemang, exempelvis att människor har en enastående vilja att se det man vill se, och intalar man sig något intensivt nog så börjar man tro på det till slut. Här menar jag förstås när personer som begår övergrepp intalar sig att ”h*n ville det själv” baserat på vaga signaler som barnet kan ha sänt ut. Detta är ett sätt för människor att döva sitt samvete. Sen så verkar ju vissa rent allmänt ha brist på empati, vilket medför avsaknad av skuldkänslor. Menar då inte enbart sexbrottslingar utan alla som gör andra illa, såsom mördare eller folk som bryter sig in och slår ner folk.
Samtidigt förstår jag vilket helvete det måste vara att ha en pedofil läggning, som personen inte rår för, och möta samhällets förakt varje dag. Som sagt, jag ska fundera lite på saken.
Hej Kristoffer!
”Jag ser dock en del problem med ditt resonemang, exempelvis att människor har en enastående vilja att se det man vill se, och intalar man sig något intensivt nog så börjar man tro på det till slut. Här menar jag förstås när personer som begår övergrepp intalar sig att ”h*n ville det själv” baserat på vaga signaler som barnet kan ha sänt ut. ”
Vad roligt att du vill tänka till i ett så svårt ämne:)
Du har en viktig poäng, dock ser jag just dagis som en säkrare plats än privatlivet. jämför om barnet är pedofilens systerbarn mot dagisbarn. Med det privata barnet är det mycket lättare att få ensamtid medan sådan tid är mycket begränsad som personal på dagis.
Men till poängen:
Pedofiler _finns_ och de lever i samma samhälle som barn. Det är ett faktum vi måste inse. Därför måste de kunna leva i harmoni med barnen. Vi kan göra det lätt eller svårt för den harmonin ska bli möjlig.
Just för att kunna _argumentera_ med pedofiler mot såna här argument som tex. att det var ”ett samtycke”, måste stigmatet bort och debatt måste föras på en bra konstruktiv nivå.
Som det är idag så tvingas pedofiler in i garderoben och där inne ska de _själv_, hatade av ett helt samhälle, tänka ut vad som går resp. inte går i samspel med barn. Där kan jag förstå att det för pedofilen är lätt att komma fram till slutsatsen att ”det barnet själv vill är okej”.
Vill vi förhindra sånt, löser vi det inte genom dagens strutsmetod, eller hur?
Har du sett Alex blogg? Där finns massor att läsa för att blida din egen åsikt i frågan:)
Alex är den media kallar ”dagispedofilen”.
http://alex.pedofil.se/